Svavelsyra


Svavelsyra är en av de tre starkaste syrorna och har den kemiska betekningen H2SO4.
Svavelsyra är en mycket farlig och frätande syra och är även i okonsentrerad form mycket farlig att komma i kontakt med.
Ren svavelsyra är en genomskinlig ganska tjock vätska. När man ska transportera den transporterar man den i stora ståltankar.
Förr framstäldes svavelsyra ur järnsulfid (FeS2). (Järnsulfid är det som vi brukar kalla för kattguld.)
Men då kunde konsentrationen bara bli 78% syra. Numera använder man sig av vatten (H2O) och svaveltrioxid (SO3) för att framställa svavelsyra.
(Svaveltrioxid finns bl.a i atmosfären och bidrar till surt regn.) Då blir konsentrationen 98% svavelsyra och 2% vatten.

Kemisk formel för att skapa svavelsyra: SO3 + H2O -> H2SO4

/ Ylva


Starka syror

Om ämnet ska räknas som en syra måste det ligga under 7 på pH-skalan. Om det ska räknas som en stark syra måste det ligga ännu lite lägre. Det som avgör hur stark eller svag en syra är, är hur många H+ som det finns i den. Starka syror är mycket farliga. Man kan få frätskador om syran kommer i kontakt med huden.
Exempel på starka syror är: Svavelsyra (H2SO4), Saltsyra (HCl) och Salpetersyra (HNO3).

Salpetersyra

En mindre vanlig och trevlig syra är Salpetersyra (HNO3). Det är en mycket stark och frätande syra som används främst inom industrin och är en del i både sprängämnen och gödsel (nitroglycerin och TNT). Salpetersyra är kokande vid rumstemperatur och avger ett gasmoln som är gulrött och mycket farligt att andas in, då det fräter på lungor och innanmäte. Den är även en del i det otroliga kungsvattnet, som är det enda ämne som kan lösa guld(!)
Flera mycket starka syror är svavelsyra ( H2SO4) och saltsyra (HCl).


Svavelsyra
Svavelsyra är en stark frätande syra, kemiska beteckningen är H2SO4
Den kan bland annat framställas tex genom att man låter vatten inverka på svaveltrioxid,
SO3, eller genom att låta syrgas inverka på svavelsyrlighet, H2SO3.


H2SO4.jpg
H2SO4
Utseende: Färglös vätska.
Smältpunkt: 10 °C
Kokpunkt: 326 °C
Ångtryck: 0,002 Pa 20 °C
Vattenlöslighet: Helt blandbar

Användningsområden:

Svavelsyra används i stor omfattning som elektrolyt (en substans som innehåller fritt rörliga joner och som leder elektrisk ström) i blyackumulatorer (den vanligaste typen av bilbatteri).
Svavelsyrans densitet är högre vid fulladdat batteri.
Vid fulladdat batteri är det ca 1,265 kg/dm³ vid 25 °C.
Vid urladdat batteri är det ca 1,120 kg/dm³ vid 25 °C).

Koncentrerad svavelsyra tar upp vatten ur luften, och används därför i vissa sammanhang för att torka luft. Om man placerar koncentrerad svavelsyra i fuktig luft, kan den börja ryka genom att avdunstad svavelsyra drar åt sig så mycket vatten att syradroppar bildas, vilket gör att det ser ut som dimma ovanför syraytan.


Svavelsyra används som pH-reglerare i många processer bl.a. vid anrikning av malm och i massaindustrin.

Dens enda användning som ökat globalt är framställning av fosforsyra till gödselmedel. Gödselmedelsfabriker framställer oftast sin egen svavelsyra. En annan användning som trors kommer att öka är påskyndande medel vid alkylering (som är en sorts reaktion, när
kemiskt reaktiva molekyler kan reagera med en alkylkedja.), vid framställning av mer högoktanig bensin. I Sverige produceras ca 600,000 ton varje år.
Annars i Sverige används den största mängden av svavelsyra som sammanställd utgångsmaterial vid framställning av saltsyra, salpetersyra och aluminiumsulfat till vattenrening.

Förövrigt
används Svavelsyra även till T.ex. sprängämnen och färgämnen.


Salpetersyra

Salpetersyra har den kemiska betäckningen HNO3. Det är en av de starkaste syrorna, det är också en frätande syra. Salpetersyra kan framställas genom att lösa dikvävepentoxid (N2O5) och vatten.
N2O5 + H2O ––> 2HNO3external image 240px-Nitric-acid-3D-vdW.png

Salpetersyra ryker i rumstemperatur, den gasen kan vara gul eller rödaktig. Små droppar av salpetersyra bildas i fukt, vilket inte är så behagligt.
Om man blandar salpetersyra och saltsyra får man fram ett av de få ämnen som kan lösa guld och platina. Det ämnet kallas aqua regia. Man har också kallat salpetersyra för skedvatten, från tyskan, för att man kan skilja guld från silver. När silvret kommer i kontakt med salpetersyran så smälter den, men guldet smälter inte.
Salpetersyran kan också bildas vid förbränning av fossila bränslen. På sikt bidrar det till försurning av hav och sjöar.

Litiumhydroxid Litumhydroxid , LiOH är en frätannde hydroxid av litium. Det är ett vitt salt som suger åt sig vatten från luften och löser sig i vatten och gör lösningnen basisk/akalsik. Litiumhydroxid bildas när litiummetaller reagerar med vatten.
2Li + 2H2O − > 2LiOH + H2 Denna lösning är exoterm dvs det avges energi när denna lösning skapas, men inte så pass mycket att vätgasen antänds. Litiumoxid används till rymdskepp och ubåtar för att ta bort koldioxiden från luften, men även för att tillverka andra litiumsalter.

Saltsyra




Salt Saltsyra betecknas HCl.
Saltsyra är en av de vanligaste syrorna och är i outspädd form är mycket stark. Tillräckligt utspädd saltsyra är relativt ofarlig och finns till exempel i människans magsäck.
Saltsyra är ett av mycket få ämnen som kan lösa metallerna guld och platina samt även kvicksilver och en del andra svårlösliga ämnen.
Saltsyra har varit en baskemikalie sedan medeltiden. Ämnet upptäcktes av en alkemist på 800-talet när vanligt salt blandades med svavelsyra.
Den plats där man förvarar eller hanterar saltsyra borde vara utformad så att om det skulle ske ett utsläpp av syran så ska den inte komma i kontakt med metaller. För när saltsyra kommer i kontakt med metaller så reagerar den kraftigt och vätgas bildas, som tillsammans med luftens syre kan bilda knallgas och därmed utgöra en explosionsrisk.

Starka Syror

En syra definieras som ett ämne som kan avge protoner(eller vätejoner). Många ämnen har förmågan att kunna avge protoner, men i större eller mindre utsträckning. Därför delar man in syror i olika grupper beroende på hur många protoner de kan avge i en lösning (oftast iakttaget i vattenlösning). Citronsyra har inte en så stor benägenhet att "ge bort" protoner och kan därför ses som en svag syra, medans saltsyra "ger bort" alla sina protoner och ses då som en stark syra. Det finns även syror som kan betecknas som medelstarka syror; en sådan är fosforsyra.


Acetylsalicylsyra, förkortat ASA, är världens mest använda läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska effekter. Det tillhör gruppen NSAID. Syran verkar genom att förhindra bildningen av prostaglandiner, som bland annat har proinflammatoriska och protrombotiska effekter i kroppen. Förhindringen ger alltså en antiinflammatorisk och blodförtunnande effekt. Bildningen av prostaglandiner inhiberas genom att hämma enzymet som omvandlar arachinodat till prostaglandin. De främsta biverkningarna är att den kan irritera mag-tarmkanalens slemhinnor och nedsätta blodets förmåga att koagulera. Det är inte beroendeframkallande. Detta medel används oftast mot tillfälliga smärt- och febertillstånd samt som blodförtunnare vid risk för blodpropp.
En modern myt, klintbergare, var att acetylsalicylsyra i Coca-Cola eller i lättöl ger berusning. Detta är inte sant, medlet ger inte sådana effekter. Möjligen är ursprunget någon okunnig sammanblandning eller hörfel av termerna asprin/amfetamin.
Acetylsalicylsyra upptäcktes vid Bayer AB i Tyskland och fick namnet Asprin. De har sitt ursprung i upptäckten av salicylsyra ("spireasyra") i växten algört (Spiraea ulmaria), därför namngav man det efter växtens latinska släktnamn (Spiraea). Då acetylsalicylsyra sedan 1900-talet har varit ett av de mest framgångsrika varumärkena inom läkemedelsindustrin, har namnet asprin på flera språk blivit de generiska namnet på läkemedlet.
external image ipren.jpg Acetylsalisylsyra finns bland annat i Ipren

Ädla och oädla metaller Om du någon gång skulle råka ha saltsyra hemma och vill veta om en metall är ädel eller rena fejken, kan det komma till användning. När man släpper ner metaller som koppar, magnesium eller stål i saltsyra, märker du att det börjar bubbla och metallerna löses upp. Det beror på att vätejonerna i syran tar elektroner från metallen och de förvandlas till vätgas. Men ädla metaller som guld, silver och platina kan inte driva ut väte ur vanliga syror och löses därför inte upp. Då vet du att de metallerna är ädla.